Första gången jag hörde talas om Kirsi Virtanen var inte helt otippat efter hennes såväl skriftliga som verbala kolumn om finlandssvenskar. I sin kolumn mal hon på om hur finlandssvenskar anser sig vara heliga och hemliga i sin lilla ankdamm och jämförde också finlandssvenskar med huggormar. Jag kunde ju inte låta bli att förundra mig över hur denna vuxna kvinna inte kunde ha bättre för sig än att i 45 provocera som hon gjorde. Idag på radio x3m så hade dom bjudit in henne för att prata ut om kolumnen, och med spetsade öron satt jag och lyssnade på detta. Vet ni vad? Nu älskar jag Kirsi Virtanen! Haha!
Kvinnan är så förbannat klipsk. Hon hade under största delen av sin barndom bott i Sverige, och kom tillbaka till Finland som 15-åring. Under hela radioprogrammet pratade hon oklanderlig svenska och jag säger det igen - hon är så förbannat klipsk. Med sin kolumn uppnådde hon precis det hon ville; en diskussion med Finlands mest svenska radiokanal. Hon förklarade att hon inte på något sätt alls har emot finlandssvenskan överhuvudtaget, och menade att det finlandssvenskarna behöver är andra personer som gör sin röst hörd. Hon har så rätt. För tillfället är det gamla, bittra gubbar (som även stämde Kirsi för hennes kolumn) som pratar på för finlandssvenskarnas del, och vilket intryck dom ger då..
Jag tror att attittyden måste ändras från båda hållen. Vi finlandssvenskar får inte för en sekund tro att det är något så heligt med oss att det inte går att kritisera. Jag tror, att först när man som finlandssvensk lärt sig att använda finska språket - då får man börja förundra sig över svenskans ställning i landet. Trots allt så är det språket som pratas av majoriteten i Finland! Att gnälla på att man inte alltid får betjäning på svenska är vansinne om man själv vägrar att lära sig kommunicera på finska.
På min arbetsplats är det alldeles utomordentligt för där pratar alla sitt eget modersmål, oavsett den andra partens språk. Det betyder alltså att i en konversation pratas det både finska och svenska, och det tror jag är något som kunde fungera också ute i övriga samhället - så länge partnerna förstår varandra. Jag själv brukar ofta börja mina ärenden på svenska men blir inte upprörd alls ifall t.ex. kassörskan/expediteten svarar mig på finska. Tvärtom! Jag kunde likväl ta det på finska själv, men det känns bara mer naturligt att prata svenska i somliga situationer. Då är det ju inte märkligt om den finskspråkiga expediteten tycker samma sak.
Jag har ingen mirakel-idé om hur denna patetiska språktvist i vårt land ska lösas, men jag tror att vi kunde komma långt med ömsesidig respekt. Utöver det så måste, måste, måste språkundervisningen i skolorna ses över! Det finns människor som läser finska i skolan, och när det väl går ut högstadiet så kan de ändå inte få en enda mening gramatiskt korrekt. Ingen lär sig ett språk genom att lära sig hur ett objekt böjs i tre eller fyra former, genom att pränta in grammatik efter grammatik från ett papper. Kieltä oppii puhumalla! Det lärde jag mig redan från barnsben efter att ha gått i ett engelskspråkigt dagis. Det gäller att prata, diskutera och uttrycka sig, vilket många också fasar för eftersom att de inte många gånger under skolgången fått chansen att just prata det andra språket. Dessutom måste folk redan från små få vänja sig vid att det faktiskt finns två språk i vårt land, bara genom att lyssna och veta om att det finns vänjs dom vid det vilket även kunde underlätta inlärningen. Jag hoppas innerligt att beslutsfattarna i kostymer på höga positioner ser över läroplanen snarast, för det är alldeles sinnessjukt att vuxna människor betéer sig som ilskna tonåringar med taggarna utåt när det kommer till denna förbannade språktvist. Piste.
