fredag 2 april 2010

STENAR & DIAMANTER

Något av det som skrämmer mig mest, något som jag skyr som pesten är somliga tjejers (och ja, det är främst tjejer) attityder jämtemot varandra. Ni vet, när en del kan säga ruskigt elaka saker om en person, för att i nästa stund spela vännen med glorian på huvudet. Visst, alla har vi personer vi inte helt enkelt drar jämt med och då kan det även slinka ur en och annan groda om denna. Men när tjejer gör detta bakom ryggen på det som skall föreställa deras vänner ser jag rött. Jag kan helt enkelt inte förstå det. Jag vill inte höra det. Jag menar, pratar en person illa om någon till mig - varför skulle denna inte säga liknande saker om mig i någon annans sällskap? 

Jag har alltid haft den principen att jag sållar människor i mitt liv. Vad vore vitsen att dras med människor som inte tillför någon positiv energi alls? Ingen alls om ni frågar mig. Jag skulle inte stå ut om jag vore tvungen att umgås med personer som jag anser vara falska och opålitliga. Aldrig. Det värsta med hela grejen är att just detdär vidriga betéendet aldrig ändras hos somliga heller, det finns vuxna personer som betéer sig precis som en del gör redan nu. Är det då inte bäst att säga upp kontakten med sådana människor i ett tidigt skede? Ja.

Jag tror, att finns det sådant man inte skulle kunna säga rakt upp i ansiktet på en person, utan bara till andra i dennes frånvaro, då får man så lov att knipa käft. Kan man inte säga det rakt ut, ja då är nog inte vänskapen stark nog helt enkelt. Jag tänker tillexempel på Axo & Steffe, som jag umgås med så gott som varje vardag eftersom att vi jobbar ihop, tack vare att vi ses så ofta och känner varann väl så kan vi även säga precis vad vi tycker och tänker om varandra. Retar vi upp oss på varann så säger vi förfan till direkt, jag kan inte ens föreställa mig att jag skulle sitta tyst och sedan gå hem till Nicke och dra struntprat om någon av dem. Haha.

Efter att ha träffat Mia (som ju annars bor och studerar i Danmark) idag så slog det mig än en gång hur oerhört tacksam jag är över att ha en så fin vän som henne. Vi har hängt ihop, mer eller mindre, sedan högstadiet och inte en gång har jag tvivlat på henne - hon har alltid funnits där. Och det är just sådana människor jag vill ha i mitt liv och som jag låter stanna kvar. Det är kanske det som är en bidragande orsak till varför jag hela tiden kan skatta mig lycklig, för att jag omger mig med människor jag håller kär. Somliga har kommit och också gått, av den enkla orsaken att de får snacka skit och vara falska med någon annan. Cause I won't.  


Ta aldrig någon för givet.
Håll dina vänner nära ditt hjärta,
för annars du kanske vaknar upp
an dag och upptäcker att du förlorat
en diamant när du var för upptagen
att samla stenar.
DET ÄR BÄTTRE ATT HA FÅ DIAMANTER ÄN MÅNGA STENAR.

Inga kommentarer: